Onsdag 27/8-2008 - Dagen för operation

Vaknade upp tidigt och gick upp för att ta en dusch. Jag hade fått en Descutan-tvålsvamp av kliniken som jag skulle tvätta hela kroppen med eftersom den är bakteriedödande. Efteråt fick man inte tvätta sig med tvål eller smörja in sig med lotion.
Sedan tog jag min väska där jag hade packat lite tidningar, min ipod och en nalle, och så bar det av mot Saltsjöbaden. Jag var väldigt nervös och pratade oavbrutet med min pojkvän på vägen dit.

När vi kom fram till Victoriakliniken och gick in, så fick min pojkvän inte följa med till rummet pga de andra patienternas integritet. Det är ganska bra tycker jag, om man vill hålla en operation hemlig, för man kan ju råka stöta på någon man känner. Jag hade ändå velat ha min pojkvän som stöd med mig, men sedan gick allt rätt fort ändå.
Jag blev visad till mitt rum som jag delade med två andra tjejer som skulle göra samma operation. Vi var alla nervösa.

Jag hann inte mer än lämna min väska och byta om till en sjukhusskjorta och strumpor innan det var dags att åka upp till en sal med massa sjukhussängar där man skulle vara innan operation och sedan när man vaknade upp. Sängarna skildes av med draperier så man hade det ändå lite privat. Jag kröp ner i sängen och skulle läsa en tidning men jag kunde inte slappna av och koncentrera mig.

Sedan rätt som det var var det dags att träffa kirurgen. Han ritade med en penna på brösten och runt om, och mätte hit och dit. Det var mycket noga att det skulle bli exakt rätt.
Innan han började rita fick man även ta "före"-bilder så att man skulle kunna jämföra senare.
När jag gick tillbaka till min säng var jag helt nerklottrad.
Sedan fick jag vänta en timme eller två. Det var svårt att uppskatta tiden då jag hela tiden var på helspänn, för det kunde ju ske närsomhelst. En sköterska kom och gav mig och de andra tjejerna en alvedon och en annan värktablett inför operationen. Sedan fick vi även dropp i armen. Det gjorde lite ont att sätta i nålen i armvecket, men sedan vande man sig.

Helt plötsligt hade tjejen som var innan mig blivit opererad och det var min tur. Jag var fullkomligt livrädd, jag hade ju aldrig blivit sövd tidigare. Innan operationen skulle man gå på toaletten. Väl därinne höll jag på att börja gråta, men jag var tvungen att genomföra det här nu, det var bara att bita ihop!
I operationssalen gick allt så fort. Jag fick en spruta som gjorde att jag gick från rädsla att "Nu dör jag" till "Åh vad skönt det ska bli att sova". Sedan fick jag nåt annat och vips så sov jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0