De följande dagarna

När jag vaknade på fredagen hade jag jätteont. Jag tog värktabletter men det tar ett tag för dem att verka. Dexofen som man får gör en rätt dåsig så man kan sova lite iaf. Det var inte så jobbigt som jag trodde att sova på rygg halvt sittandes. Man är ändå så slut i kroppen och trött av värktabletterna så det gick rätt bra, dock vaknade jag rätt tidigt. Fredagen rullade på och jag hade faktiskt fruktansvärt ont ett tag. Jag grät och grät. Jag har undrat själv senare om det kan ha varit pga att jag kräktes så mycket på operationsdagen för då anstränger man sig ju mycket i kroppen och musklerna och de bör man ju inte göra. Men jag vet inte om det var därför. Till slut var jag så uppstressad och det var svårt att försöka slappna av, så vi åkte till kliniken och de kollade att allt var som det skulle, och det var det. Jag fick ännu några värktabletter och åkte hem. Dagen var väldogt jobbig (men fortfarande värt det), jag är också en väldigt känslig person för smärta.

På lördagen kändes det mycket bättre, vilken lättnad. Jag kunde gå ut en liten sväng till affären men då blev det lite jobbigt så jag var tvungen att sätta mig ner. Det kändes som man hade en tyngd över bröstet ibland om jag gick en lite längre bit. Jag vilade mest den här dagen.

På söndagen var det en stor skillnad, nu mådde jag helt ok och jag kunde vara ute och gå omkring. Fortfarande kunde det bli lite jobbigt ibland och man behövde sitta ner, men det gjorde inte särskilt ont. Efter den här dagen slutade jag med värktabletterna.

Följande vecka mådde jag bra och kunde gå ut och göra saker, men man fick inte bära tungt och fick inte göra häftiga rörelser med armarna och så.

Veckan efter började jag jobba igen. Det gick jättebra, förutom att jag lyckats bli förskyld... Att nysa var inte trevligt, det kändes. Men det var bara en kort smärta som inte var så farlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0