Uppvaknandet
Hörde någon långt borta säga mitt namn, sover vidare.
Jag vaknar senare av att jag skakar i hela kroppen och hackar tänder. Det känns så jobbigt att jag inte kan slappna av så jag sätter mig upp, det känns knappt bättre. En sköterska ser att jag vaknat och kommer in till mig. Jag fick svagt fram "Jag skakar i hela kroppen". Hon sa att det kan bli så, då man blir lite nerkyld under operationen. Hon hämtar något och kommer tillbaka. Det var så frustrerande och obehagligt att skaka så jag började gråta lite och fick knappt fram "Jag kan inte sluta skaka". Då fick jag något i armen och skakandet slutade. Jag somnade om. Någon väcker mig och säger att jag bör äta lite yoghurt. Jag äter faktiskt hela tallriken och tänker "Vad skönt att jag inte mår illa", som jag hört att vissa gör av narkos.
Jag sover och blir väckt omvartannat, sköterskorna vill ju att man ska försöka vara vaken och sitta upp och trampa lite med fötterna, så att narkosen går ur kroppen, men jag vill bara sova. Eftersom jag åt yoghurten så duktigt så fick jag en smörgås. Jag tog en tugga av den och svalde, och då blev jag akut spyfärdig och mackan kom genast upp igen. Som tur är hade man spypåsar vid sin säng. Då kräkas är bland det värsta jag vet, var detta särskilt inte trevligt när jag var nyopererad. Men de uppmuntrade mig att fortsätta äta iaf, då det går över fortare då för narkosen går ur och illamåendet att gå över. Så jag fortsatte att försöka äta, bl.a vindruvor och frukt istället, och det fortsatte att komma upp igen hela eftermiddagen.
Flera timmar efter att mina två rumskamrater fått åka tillbaka till rummet, så fick även jag det, i rullstol. En sjuksköterska körde mig rätt fort (tyckte jag då) så jag blev alldeles illamående igen. Eftersom att illamåendet fortfarande pågick när det började bli middagsdax så fick jag någonting i armen mot det. Jag kräktes inte en enda gång till efter det. Så skönt! Man fick välja mellan olika färdiglagade maträtter, jag valde paj. Dessutom fanns det saft och läsk också, men jag ville bara ha vatten.
Nattsjuksköterskan som tog hand om oss och gav oss mat var en av de trevligaste människor jag träffat. Hon fick oss att skratta även om vi inte mådde toppen. Hon sa något i stil med att "Nu ska vi ha roligt, ni är ju inte sjuka, utan ni är ju här för att ni har gjort en rolig sak!" Så sant så.
Resten av kvällen fick vi varsin liten uppfällbar dvd-tv att kolla filmer på och lite snacks. Men jag var fortfarande så trött så jag somnade. De andra två tjejerna verkade däremot rätt pigga och kollade på flera filmer. Vi fick en sån där grej att ha runt halsen och trycka på knappen om vi skulle få ont eller bara ville ha vatten.
Jag vaknar senare av att jag skakar i hela kroppen och hackar tänder. Det känns så jobbigt att jag inte kan slappna av så jag sätter mig upp, det känns knappt bättre. En sköterska ser att jag vaknat och kommer in till mig. Jag fick svagt fram "Jag skakar i hela kroppen". Hon sa att det kan bli så, då man blir lite nerkyld under operationen. Hon hämtar något och kommer tillbaka. Det var så frustrerande och obehagligt att skaka så jag började gråta lite och fick knappt fram "Jag kan inte sluta skaka". Då fick jag något i armen och skakandet slutade. Jag somnade om. Någon väcker mig och säger att jag bör äta lite yoghurt. Jag äter faktiskt hela tallriken och tänker "Vad skönt att jag inte mår illa", som jag hört att vissa gör av narkos.
Jag sover och blir väckt omvartannat, sköterskorna vill ju att man ska försöka vara vaken och sitta upp och trampa lite med fötterna, så att narkosen går ur kroppen, men jag vill bara sova. Eftersom jag åt yoghurten så duktigt så fick jag en smörgås. Jag tog en tugga av den och svalde, och då blev jag akut spyfärdig och mackan kom genast upp igen. Som tur är hade man spypåsar vid sin säng. Då kräkas är bland det värsta jag vet, var detta särskilt inte trevligt när jag var nyopererad. Men de uppmuntrade mig att fortsätta äta iaf, då det går över fortare då för narkosen går ur och illamåendet att gå över. Så jag fortsatte att försöka äta, bl.a vindruvor och frukt istället, och det fortsatte att komma upp igen hela eftermiddagen.
Flera timmar efter att mina två rumskamrater fått åka tillbaka till rummet, så fick även jag det, i rullstol. En sjuksköterska körde mig rätt fort (tyckte jag då) så jag blev alldeles illamående igen. Eftersom att illamåendet fortfarande pågick när det började bli middagsdax så fick jag någonting i armen mot det. Jag kräktes inte en enda gång till efter det. Så skönt! Man fick välja mellan olika färdiglagade maträtter, jag valde paj. Dessutom fanns det saft och läsk också, men jag ville bara ha vatten.
Nattsjuksköterskan som tog hand om oss och gav oss mat var en av de trevligaste människor jag träffat. Hon fick oss att skratta även om vi inte mådde toppen. Hon sa något i stil med att "Nu ska vi ha roligt, ni är ju inte sjuka, utan ni är ju här för att ni har gjort en rolig sak!" Så sant så.
Resten av kvällen fick vi varsin liten uppfällbar dvd-tv att kolla filmer på och lite snacks. Men jag var fortfarande så trött så jag somnade. De andra två tjejerna verkade däremot rätt pigga och kollade på flera filmer. Vi fick en sån där grej att ha runt halsen och trycka på knappen om vi skulle få ont eller bara ville ha vatten.
Kommentarer
Trackback
